Inlägget är lånat från Brottsofferbloggen.se

Nu är den här påskhelgen över. En helg som många av oss förmodligen aldrig kommer att glömma.

Jag bor i Norrköping. En mellanstor stad med cirka 140 000 invånare. En stad som kommunen varje år påskpyntar och gör fin för att vi invånare ska trivas, men den här påsken fästes nog ingen större uppmärksamhet på kommunens ansträngningar att skapa trivsel för oss kommuninvånare. Den här påsken handlade det istället om ett uppvaknande för oss alla då vi istället fick se på kravaller som vi förmodligen aldrig ens hade kunnat föreställa oss kunde hända just här.

Vi var inte den enda staden som råkade illa ut. Ibland annat Linköping, Örebro och Malmö fick man samma brutala uppvaknande och alla ställer sig nog samma fråga.

”Vad fan är det som händer?”

Rasmus Paludan hade ansökt och fått ett beviljat tillstånd om att bränna en koran i flera olika städer runt om i Sverige. Däremot så verkar han inte dykt upp på de olika platserna, men det behövdes ju inte eftersom han lyckades skapa ett totalt kaos i sin utevaro. Fast även om Paludan kommit till platserna eller inte så ursäktar inte det helgens kravaller. Det här handlar om ungdomar som ville skada både människor och materiella ting. Som ville skapa kaos och rädsla hos hederliga invånare, men som förmodligen inte har en tanke på att ersätta alla de skador som de åsamkat. De bara gjorde vad de kände för och struntade högaktningsfullt i vad de utsatte andra för.

Hur kunde han ens få tillåtelse att göra det, undrar många och ifrågasätter polisens beslut. Visst kan man ifrågasätta lämpligheten att bränna en helig skrift, oavsett vilken religion den tillhör, men det är dock inte förbjudet i lag. Polisen insåg nog också att Paludans gärning skulle skapa oordning, men de står inte över yttrandefriheten. Hade de däremot kunnat förutse det som verkligen hände i helgen hade besluten förmodligen sett annorlunda ut.

På de bilder man sätt från oroligheterna runt om i landet så verkar det mest vara ungdomar som står för våldet mot blåljuspersonalen. Var fanns deras föräldrar undrar jag? Alla måste ju ha varit medvetna om att vad som pågick och förvinner då ens tonåring ut med huvtröjan uppdragen så skulle nog i alla fall jag som mamma undra vart hen är på väg?

Polisen var målet för de här attackerna och anfallarna skydde inga medel. De slog sönder, plundrade och brände polisbilar. De attackerade och skadade poliser, hindrade brandbilar och ambulanser från att komma fram till de ställen där de behövdes. De skulle ta över sina områden, men vad skulle de göra med makten om de hade lyckats undrar jag?

Det här är förmodligen samma personer som den dagen då en nära anhörig får en massiv hjärtinfarkt förväntar sig att ambulansen ska infinna sig på stört för att rädda den de håller kär. Det är förmodligen samma personer som ringer efter brandkåren om det börjar brinna hemma eller som tar för givet att polisen ska komma om de befinner sig i nöd. Hur kan de då vara så egoistiskt korkade att de ger sig på de människor som har till jobb att skapa trygghet och ordning i samhället?

Jag hoppas verkligen att det här är ett uppvaknande för regeringen. Att de ger polisen alla de resurser som de behöver, höjer deras löner och ser över lagar som gör det möjligt för sådana som Paludan att skapa ett kaos som detta. Jag hoppas också att de som orsakade alla de skador som uppstod i helgen också ställs inför rätta, döms för dem och också får betala för dem. Mina skattepengar ska inte gå till att betala deras jävla dumheter och jag struntar fullkomligt i om de hamnar i skuld resten av livet för att kunna betala av allt de förstört. Det finns så många privatpersoner som blivit av med bilar och annat dyrbart den här helgen tack vare de här ungdomarnas framfart och de tillfrågades aldrig om sin ekonomiska situation innan de fick sina egendomar förstörda.

Det är dags att regeringen vaknar upp nu. De sista åtta åren har de mest lovat hårdare tag mot brottsligheten som blir allt grövre, men de lever verkligen upp till det gamla talesättet att ”de lovar runt och håller tunt”. Vi laglydiga medborgare vill nämligen ha ett tryggt samhälle att leva i och som det ser ut nu verkar vi komma längre och längre ifrån den önskan.