I veckan kom domen för de fem män som stått åtalade för grov våldtäkt och medhjälp till våldtäkt mot en kvinna i Fittja. Det är ett synnerligen grovt övergrepp och fallet har senare tid fått en hel del mediabevakning.
Enligt media var det inte bara dessa fem män som var inblandade i våldtäkten, utan betydligt fler. Kvinnan befann sig i en enormt utsatt situation, men tyvärr fanns det en sak som förmodligen talade starkt emot henne, hon var nämligen före detta missbrukare. Alla männen frias eftersom bevisningen inte räcker till och dessutom så riktar även rätten kritik mot att utredningen är dåligt genomförd. Ska man tro det som står i tidningarna så gjordes det inte någon teknisk undersökning av trapphuset förrän närmare ett år efter händelsen. Vad man förväntade sig att hitta då är däremot en gåta för mig. Man pratar om resursbrist, men att göra en teknisk undersökning av trapphuset närmare ett år senare tycker jag mer låter som resursslöseri.
Chefsrådman Erica Hemke förklarade domen för media samma dag som den kom ut och det råder inga tvivel om att kvinnan, förutom att ha blivit utsatt för grova sexuella övergrepp också blivit utsatt för en extrem nonchalans ifrån de utredare som skulle ha haft hand om fallet. Kvinnan genomgick en läkarundersökning efter övergreppen som visade på omfattande skador som också stämde överens med hennes berättelse, däremot har utredarna brustit genom att inte dokumentera hennes berättelse och inte heller säkrat hennes utpekanden. Det andra skälet till att domstolen ger förundersökningen kritik är att man inte gjort saker i rätt tid och på rätt sätt. Vilket man kan hålla med om när brottsplatsundersökningen får vänta i nästan ett år.
Elisabeth Massi Fritz, som var kvinnans målsägandebiträde är upprörd över domen och menar att den är en skam för vårt rättssystem. Jag håller med henne till fullo. Ingen kvinna ska behöva utsättas för det som den här kvinnan utsatts för. Först de grova våldtäkterna, men sedan även hur hon behandlats av rättssystemet. Samtidigt så undrar man vad det ger för signaler till våldtäktsmännen. För dem och många andra sjuka individer som tycker sig ha rätt att våldföra sig på andra människor sexuellt måste ju den här domen komma som rena befrielsen. Det är fritt fram att göra vad man vill, oavsett vad ens offer vill, för det finns ändå inga resurser för att utreda brotten. För ärligt talat, kan man inte lösgöra resurser för att utreda en våldtäkt där man förmodligen varit betydligt fler än fem gärningsmän och i timmar förnedrat, misshandlat och våldtagit, vad för brott är det då som är så pass prioriterade att man kan lägga resurser på dem. Jag vill inte heller tänka tanken att det kan bero på att kvinnan var missbrukare, för jag hoppas så innerligt att det inte ska vara avgörande för om hon får en chans till rättslig uppgörelsen eller inte, men det är klart att tanken ändå funnits där.
Mia