Min dotter skrev ett tal som skulle handla om förebiler. Det var en uppgift i skolan och hon gjorde så bra ifrån sig att hon fick högsta betyg. Kvällen innan hon skulle läsa talet läste hon det för mig och det blev en inspirationskälla för mig också.
Tänk så många människor man möter i livet som inspirerar en till att prova nya saker, tänka nya tankar och se världen med andra ögon. Jag tror att antalet förebilder kanske krymper med åren, men antalet människor vi möter som inspirerar oss kommer förhoppningsvis att strömma in i våra liv med jämna mellanrum.
Min största förebild i livet och som också satt sina spår i mitt sätt att vara även i mitt yrkesliv var min farmor. Jag var bara ett barn när hon gick bort, men minnet av henne har fått tjäna som förebild för mig. Hon hade alltid tid med mig och hon var alltid närvarande i våra samtal. Oavsett vad hon höll på med så satte hon sig ner med mig och pratade om det som jag hade på hjärtat för tillfället. Det fick mig att känna mig viktig och framför allt så fick hon mig att känna att det jag sa var intressant. När jag sedan som vuxen började jobba kom det här till mig automatiskt. Oavsett hur stressad jag än är, så går inte tiden snabbare för att jag inte är närvarande i mötet med den människa som jag pratar med för tillfället. Jag får inte mer gjort om jag i tanken befinner mig på nästa ställe, utan för mig är det viktigt att jag finns i nuet för varje enskild människa jag möter. Så som farmor fanns för mig.
Det här är också något som jag lär ut till alla nya brottsofferstödjare och även när jag är och pratar med yrkesgrupper som jobbar med människor. Ta er tiden att finnas i varje enskilt möte så mår både den du pratar med och du själv bättre.
Som vuxen har jag hittat inspirationskällor, för några fler förebilder har jag inte hittat under åren. Vilka som inspirerar mig beror på vem de är, vad de har att ge och framför allt vad jag är mottaglig för. Något som jag älskar är att få komma till skolor och prata med elever. De yngre, alltså de som fortfarande går i grundskolan, har ofta så kluriga tankar och idéer att man känner sig lätt insnöad i huvudet ibland. Så lätt allting skulle kunna vara om man bara tänkte lite mindre krångligt. Lite mindre vuxet och istället vågade hitta barnet inom sig lite oftare.
Mia
