Det finns fyra saker som aldrig kommer tillbaka.
Stenen du kastat,
Chansen du missat,
Orden du sagt
Och tiden som gått
Jag vet inte vem som sagt dem, men jag hittade dem på Facebook på en sida som jag har för mig heter Framsteg.
Oavsett vem som skrivit dem så fastnade de hos mig eftersom det ligger så mycket sanning i dem. Hur lätt är det inte att kasta den där stenen, om än bildligt talat? Man kanske inte ens menar något elakt, men det blir så fel ibland utan att det från början ens kanske varit ens tanke.
Likadant är det med orden man säger. Ibland är man trött, arg, ledsen, kränkt eller någon annan negativ känsla och känner att tålamodet tryter och så kanske man kastat ur sig något som man kommer att ångra för lång tid framöver. Eller som i värsta fall kommer att såra någon annan för en lång tid framöver.
Visst finns det ett bra ord som går att använda vid sådana här tillfällen och det är förlåt, men det är inte alltid det hjälper dessvärre. Stenen man kastade och orden man sa kanske skapade så djupa sår att trots ett förlåt så blir det ändå ärr kvar.
Inte heller de chanser man missar eller den tid som gått kommer tillbaka. Det låter så enkelt att säga att man borde ta vara mer på tiden och leva här och nu, istället för att alltid vara en kalenderbitare. Själv är jag en riktig kalenderbitare under veckorna, men på helgerna försöker jag verkligen ta dagen som den kommer. Det ger mig ork och energi inför kommande arbetsvecka.
För mig så symboliserar de här meningarna också en hel del möten med brottsoffer jag möter. Många har blivit träffade av både ”stenar” som kastats och ord som sagts, ibland i vredesmod, ibland för enbart för att trycka ner och förgöra. En del känner de som kastat stenarna eller orden, andra har oprovocerat blivit utsatta för någon annan människas vrede.
En del kan hantera smärtan som både stenarna och orden ger dem, andra får kämpa under en mycket lång tid för att komma över den.
Alla är vi olika och inget brott är det andra likt när det gäller hur den som utsätts tar det. Däremot kan vi kanske alla fundera lite på hur vi är mot varandra i vardagen. Hur lätt det är att vara den där personen som kastar iväg en ”sten” i rena ilskan och så kanske den träffar någon helt oskyldig. Eller hur ett förfluget ord kan såra för en mycket lång tid framöver.
Dessutom så kanske vi ska vara lite hyggligare mot oss själva och våga leva i nuet och kanske framför allt våga ta de chanser vi får. Fast det är naturligtvis något som är upp till var och en.
Mia
