Idag kom BRÅ:s rapport om våld i nära relation. Det fanns en hel del intressant läsning i den och för att se rapporten i sin helhet kan ni gå in och läsa på www.bra.se.

Bland annat så visar rapporten att män och kvinnor är lika utsatta för våld i nära relation, men att våldet mot kvinnorna ofta är grövre och att kvinnorna oftare, av den anledningen, också behöver söka vård.

Undersökningen går tillbaka till 2012 och den visar att 7 % av de män och kvinnor som deltog i undersökningen utsattes för psykiskt och/eller fysiskt våld i nära relation under året. Däremot så är det vanligare att kvinnor utsätts för upprepat våld under sin livstid.

Rapporten visar också att utsattheten för vissa brott i nära relation är lika vanlig oavsett kön. Bland annat så utsätts ca 5 % för kränkningar och 2 % för misshandel. Däremot så utsätts kvinnor i något högre utsträckning för hot och trakasserier.

Så långt verkar ju allt vara jämt fördelat mellan könen och man kan kanske fråga sig varför det inte sätts in lika stora stöd- och hjälpinsatser bland män som hos kvinnor som upplever våld i nära relation. Jag är en av dem, eller kanske den enda, som varit på vår kommun vid upprepade tillfällen om att det behövs en mansjour i den här länsdelen eftersom jag tycker att även de utsatta männen har rätt till stöd, men tyvärr har jag inte fått något gehör ännu.

Det finns dock en avgörande skillnad även om man i rapporten kan tycka att utsattheten är jämt fördelat mellan könen och det är att våldet mot kvinnorna ofta är grövre. Grov misshandel och sexualbrott gör att de utsatta kvinnorna oftare behöver vård och andra stödinsatser. Rapporten visar att av de kvinnor som utsatts för grov misshandel var 29 % i behov av sjukvård, medan knappt 2 % av männen behövde söka läkarhjälp.

Kan samhället möta upp behovet som de här kvinnorna och även männen behöver? Svaret på den frågan är nog tyvärr nej. En viktig del är att jobba förebyggande. Att förhindra att våldet överhuvudtaget kommer in i relationerna, men även att stärka de utsatta så de redan på ett tidigt stadium hittar den hjälp som de behöver för att lämna relationen. Vi har kommit en bit på väg, men än så länge krävs det mycket arbete och framför allt förståelse hos de som ska möta de utsatta. Tyvärr så lever det fortfarande kvar en hel del fördomar när det gäller våld i nära relation och än saknas det en hel del kunskap.

Det finns ett uttryck som jag verkligen hatar och det är ”Det är inte ens fel att två bråkar”.  Nej, det kanske det inte är. När det gäller ”normala” bråk mellan människor som bråkar om ett specifikt ämne. Däremot när det gäller våld i nära relation så handlar det om situation som är så komplex att man inte kan jämföra det med ett ”normalt” bråk. Att då uttrycka sig så är att göra det väldigt enkelt för sig själv genom att skuldbelägga även offret.

BRÅ-rapporten belyser även ett annat problem och det är det görs få polisanmälningar när det gäller just den här typen av brott. Endast 4 % av de som uppgett att de utsatts för brott i nära relation under 2012 har även uppgett att de gjort en polisanmälan. Däremot kan jag av sammanfattningen inte utläsa hur många av dessa som sedan gått vidare till åtal och fällande dom. Anledningen till att man inte så gärna gör en anmälan tycks vara att man som offer själv anser att det varit en ”småsak” eller att man rett ut det själva. Om så är fallet så är det naturligtvis bra, men tyvärr så är det nog oftast inte en småsak det handlar om. Även här behövs det ett bättre stöd för de utsatta så de vågar anmäla det som hänt. Visserligen kan de här brotten vara svåra att bevisa, men med rätt stöd även här skulle förmodligen antalet anmälningar och då även antalet fällande domar också öka.

En sista sak innan jag lägger ner ”pennan” för den här gången. När man pratar om våld i nära relation så kommer ofta Brottsofferjourernas insatser i skymundan. Oavsett hur många gånger vi här i Östra Östergötland försöker påvisa att vi har en hel del ärenden som gäller detta och att vi gör en stor samhällsinsats så känns det som om vi inte blir tagna på allvar. Vi träffar både kvinnor och män som lever i förhållanden där våld, trakasserier och kränkningar av alla de slag är deras vardag. Vi hjälper de här människorna att bland annat hitta orken att göra anmälan, men även lösningar på hur de ska kunna lämna förhållandet. Ibland är det inte så enkelt så man bara behöver packa en väska och gå, ibland krävs det planering och ork för att ta steget ifrån relationen. I de fall som anmälningarna går vidare till rättegång lägger vi också ner mycket tid för att stötta offren inför en kommande huvudförhandling eftersom många faktiskt är livrädda för att möta gärningsmannen i rätten, men även för själva rättegången i sig. Jag önskar att våra styrande här i vårt område förstod vilket arbete vi utför för att stötta de här människorna och någon gång också visa att de förstod det också.

Mia