Det här inlägget är lånat av Brottsofferbloggen.se

Jag vill bara tacka dig Mia för att du finns. I tider som dessa när jag inte kan gå ut och ägna mig åt de aktiviteter som jag normalt gör så har ditt stöd blivit så enormt värdefullt.

 De här raderna fick jag från en kvinna igår och jag fick också lov att använda mig av dem. Damen ifråga är lite äldre och tillhör därmed riskgruppen. Hennes anhöriga jobbar och hon kan inte träffa dem eller barnbarnen på grund av coronan. Det blir långa dagar att fylla med ingenting, säger hon och det är nog många äldre som håller med.

Damen är inte den enda äldre jag pratar med nästan dagligen. De är inte utsatta för brott, men vi har kommit i kontakt en gång i tiden av den anledningen och sedan haft sporadisk kontakt som nu blivit tätare i samband med isoleringen. Man vill ju inte tjata ut sina barn och barnbarn, var det en annan äldre som sa och menade på att isoleringen gjorde att man blev så utsvulten på den sociala kontakten att man till sist gick hemma och pratade med sig själv.

Jag uppskattar verkligen de här samtalen. De har inget annat syfte än att hålla någon sällskap en stund, men de ger mig så mycket också. Vi pratar om stort och smått, om nyheter i Sverige och i världen, om nutid och dåtid. Vi pratar om allt i princip. Jag har fått flertalet goda recept på olika bakverk och grytor som jag ska prova framöver och jag har faktiskt kunnat dela med mig av några goda recept jag också. En herre som jag pratar med några gånger i veckan har tagit isoleringen till att bli familjens kock. De handlar ingredienserna till honom och vid arbetsdagens slut svänger de förbi hans hem och hämtar upp matlådor. Känns bra att göra lite nytta, sa han och undrade varför han inte gjort det här innan också. Jag kan tänka mig att hans barn är väldigt tacksamma över hans matlådor och vill han fortsätta med det även efter isoleringen så har de förmodligen ingenting emot det.

Det som slagit mig är att ingen av de jag pratar med klagar över att det är just de som ska hålla sig isolerade. De lever efter de rekommendationer som finns, men det är klart att man måste få tycka att vardagen blir enformig. De går där ensamma hemma, inga andra aktiviteter inplanerade än en ensam promenad. Flera har skaffat Netflix och tillbringar alldeles för mycket tid framför TV:n enligt sig själva och andra har läst om flertalet böcker i bokhyllan, men de hittar sätt att sysselsätta sig även om dagarna blir långa. Så slår jag en signal till dig ibland när jag saknar en mänsklig röst, sa en kvinna och var sen noga med att jag skulle tala om ifall hon störde.

Vilka underbara hjältar de här äldre är som isolerat sig för sin egen säkerhet och även för samhällets skull. De är väl värda att uppmärksammas och hyllas för deras dagar kan nog kännas oändligt långa och ensamma ibland. Tack för er omtänksamhet.