Satt och pratade med en av våra ideella här i morse. Hon drog sig till minnes ett brottsoffer hon pratat med för många år sedan och som försvarade sin sambo med att han bara slog lite och bara när han var arg.

Var går gränsen för vad vi accepterar. I ett förhållande där det förekommer våld flyttas ofta gränserna fram varefter våldet, både det psykiska, fysiska och sexuella, eskalerar. Verbala påhopp som man inte skulle ha accepterat i början av förhållandet blir till sist ens vardag. Visst gör de ont, men man accepterar och försöker hitta orsaker. På samma sätt är det med det fysiska våldet. Det blir grövre med tiden, men samtidigt är man så nedtryckt psykiskt att man även här hittar ursäkter som att det var ju inte så hårt eller jag var ju faktiskt dum själv som sa emot så där. Det sexuella våldet är samma sak. Många gånger så vill man självklart inte ha ett samliv med någon som just slagit sönder en, men tanken på att behöva utstå mer våld gör att man ändå ställer upp. Ibland räcker det med ett hot och man vet vad som väntar om man inte är med på noterna. Orsakerna och ursäkterna är många naturligtvis, men det finns vissa gemensamma nämnare i många fall. Sen har vi det sociala våldet, det materiella, det ekonomiska våldet och inte minst det latenta våldet. Ens vänner är idioter, ens familj är ännu större idioter, alla som betyder något för en är idioter. De är människor man inte ska eller får umgås med. Snart är man helt isolerad och har bara sin våldsamma partner att ty sig till. Att bli socialt isolerad är jobbigt. Vi behöver alla samspelet med andra människor, vetskapen om att det finns någon att prata med om man har problem men helt plötsligt inser man att man är alldeles ensam. I försöken att foga sig efter partners vilja och hot så har man också offrat sina sociala kontakter på köpet. Det materiella och ekonomiska våldet är också kännbart. Saker och ting som betyder mycket för en själv förstörs, man blir nedgjord för att man är sentimental eller har dålig smak. Man kanske har ett jobb, men vet att man inte får behålla lönen när den kommer. Inga egna pengar att röra sig med, eller så tvingas man betala allt så att man inte får några pengar kvar till sig själv. I mitt fall fick jag ständigt höra att jag hade ett odugligt jobb som jag gott kunde stanna hemma ifrån eftersom det var så dåligt betalt. Jag hade mer betalt än honom och det var förmodligen en av orsakerna till att jag aldrig kunde åka till jobbet utan att det blivit bråk innan, eller att jag fått mig en och annan knuff in i en vägg. Dessutom var jag på en plats där han inte heller kunde kontrollera mig vilket gjorde att han varje gång anklagade mig för att vilja åka dit för att ha sex med mina kollegor.

Det latenta våldet var nog värst. Så fort han klev innanför dörren så visste jag vilket humör han var på och var han på dåligt humör så visste jag också att jag skulle komma att gå till sängs med en mycket öm kropp den kvällen. Han slog mig aldrig, sa han, för i hans värld var ett slag en knuten näve. Visserligen gjorde han det också, men inte så ofta som han försökte strypa mig genom att hänga upp mig på väggen i ett strypgrepp, slå mig med tillhyggen, stoppa skitiga strumpor i min mun för att kväva mig, sparka mig och en massa andra saker som inte innehöll knytnävsslag.

Det är många år sedan nu och oavsett om han slog mig mycket eller lite så är det en tid i mitt liv som aldrig helt kommer att suddas ut. Jag har lärt mig leva med det, men glömma kommer jag aldrig helt att göra.

Att bli slagen, inte ens om det ”bara” är litegrann eller för att någon är arg är aldrig okey. Hos oss får du kostnadsfritt stöd och information dygnet runt och hjälp att komma i kontakt med professionell hjälp. Alla samtal är anonyma så ring oss om du känner igen dig i ovanstående berättelse.

Är du utsatt för brott, vittne eller anhörig? Hos oss får du kostnadsfritt stöd, information och möjlighet till personliga möten. Ring 011-10 28 89 eller maila: boj.norrkoping@telia.com så hjälper vi dig.