Överfulla häkten kan utgöra en risk för personalen, de kriminella och brottsoffren. Norrköpings Tidningar har under veckan som gått rapporterat om detta i två artiklar.

Läget inom kriminalvården är ansträngt. Fullbelagda fängelser och häkten, personal som går på knäna, intagna som är irriterade. Vid en genomlysning som gjordes för bara någon vecka sedan kunde man se att läget är mycket ansträngt i Norrköping, även om det är tufft även på andra ställen. Enligt Johan Levin, regional chef för utredningssektionen i region Öst, måste det till flera häktesplatser. Tyvärr spår han att startsträckan är lång och att det kan ta flera år innan behovet är täckt. Det här är däremot inget nypåkommet problem, utan något man diskuterade redan i början av 2000-talet. Varför har man då inget gjort åt problemet kan man undra? Känns lite som att man stoppat huvudet i sanden i hopp om att problemen ska försvinna av sig själva och nu står man här när verkligheten kom ikapp utan någon praktisk lösning.

Det var inte länge sedan Kriminalvårdens generaldirektör gick ut och pratade om problemen även han. Där påpekade han att Frivården ska kunna ta ett större ansvar, men att man först måste lösa frågan om hur det ska vara säkert för brottsdrabbade och vittnen när gärningspersonen inte sitter frihetsberövad. En lösning som har mycket lite brottsofferperspektiv enligt mig. Utgör man en risk för brottsoffer och vittnen så ska man väl från samhällets sida inte ens tänka tanken att dessa personer ska röra sig utanför några fängelsemurar. Vad för liv blir det för dem som känner sig hotade och var kommer brottsofferperspektivet in i det här resonemanget? Det är bara naivt att tro att alla kriminella är så snälla att de accepterar ett straff med till exempel fotboja och att de också tänker hålla löftet om att inte skada eller hota de vittnen och de målsägande från den rättegång där de då också blivit fällda.

Jag menar nu inte att man ska låsa in alla kriminella och kasta nyckeln, utan vad jag vill är att man också har med ett brottsofferperspektiv när man försöker hitta lösningar till hur antalet häktes- och anstaltsplatser ska kunna ökas. Dessutom är inte ett fängelsestraff tänkt att vara enbart förvaring, utan även en chans för den som begått brott att få behandling och ibland även utbildning så de har en större möjlighet att leva ett liv fritt från kriminalitet när de sen avtjänat sitt straff. Det ena får däremot inte utesluta det andra. Det ska finnas en bra kriminalvård, men även ett bra brottsoffertänk.

Jag hoppas att man efter snart tjugo års tänkande om hur problemet ska lösas nu tar tag i det och ser till att idéerna kommer till handling också. Det kommer att kosta, men mänskligt lidande kostar också även om det aldrig går att skriva en faktura på det.

Är du utsatt för brott, vittne eller anhörig? Hos oss får du kostnadsfritt stöd, information och möjlighet till personliga möten. Ring oss på 011-10 28 89  eller maila: boj.norrkoping@telia.com