Är straffet i sig avskräckande för andra så färre kommer att begå liknande brott? Kommer fler välja brottets bana om straffen är för milda? Har straffet någon betydelse för målsäganden? Eller spelar det ens någon roll om det döms ut något straff?

Den sista frågan är svaret ofta JA på. För en del brottsoffer kan det till och med vara livsviktigt att gärningspersonen får ett så pass långt straff så de själva kan hinna ordna upp sitt liv innan hen är ute igen. Det finns de som under den här tiden behöver få möjlighet att skaffa skyddade personuppgifter och flytta till en helt annan stad, eller land kan det också handla om ibland.

Det finns också en del utsatta som känner sig svikna av samhället i de fall gärningspersonen fått för lågt straff. Jag har mött många brottsoffer under åren som pratat om att de tycker straffet gärningspersonen fått mer känns som en hån mot dem själva då de är så pass lindrigt.

Straffet är för många drabbade också ett sätt kunna få känna att samhället håller med dem om att det de utsatts för inte är ok. Det är deras upprättelse. Tilldömer man då ett lågt straff i förhållande till brottets art så känner många utsatta att samhället struntar i dem. Lägger man sen också till ett undermåligt stöd i de allra flesta fall så är det kanske inte konstigt om tankar på hämnd föds hos den utsatte. Att de sedan inte sätts i verket i de allra flesta fall är något helt annat, men hat föder hat och det är illa nog att behöva bära känslan.

Kan straff ha en avskräckande effekt då? Kanske, kanske inte. I USA fortsätter människor att begå hemska brott trots att man kanske bor i en stat som har dödsstraffet kvar. Så kanske har det inte sådan önskad avskräckande effekt. Däremot har låga straff inte heller någon avskräckande effekt då man kan höra folk skoja om det svenska rättssystemet i meningar som att man sitter inne några månader på något soft ställe. Får maten serverad och kan ta det lite lugnt på dagarna. Semester med andra ord.

Igår stod det en artikel i Expressen om ett 24 år gammalt våldtäktsfall som klarats upp tack vare ändrad lagstiftning om DNA förra året. Det var en grov våldtäkt på en liten åttaårig flicka och tack vare att mannens släkting hamnade i polisens DNA-register så kunde man hitta gärningsmannen. Han dömdes till sex års fängelse och ska också betala 115 000 kronor i skadestånd till den nu vuxna kvinnan. Jag såg först artikeln på sociala medier och gick därför in för att läsa kommentarerna till den. Det är något jag alltid gör i sådan här fall eftersom jag tycker det är intressant att se vad folk tycker. Sammanfattningsvis så handlade de flesta kommentarerna om straffet och skadeståndet. Folk var riktigt arga dessutom. Det gick att läsa i artikeln att det använts mycket våld i samband med våldtäkten på det lilla flickebarnet och att hon på grund av akut dödsångest efteråt hade fått narkosbehandling i flera dagar på sjukhuset. Hon blev berövad sin barndom av den här mannen och det tycker rätten är värt 115 000 kronor. Nu kan inte pengar läka såren, men det är ändå ett sätt att få upprättelse. Det var många kommentarer kring just den summan och samtliga tyckte den var ett hån mot den utsatta flickan. Jag kritiserar inte just den här domstolen eftersom man har sin praxis att gå efter och det här är den summa som är normalt att döma till i sådana här fall. Regeringen ska tydligen tillsätta en utredning angående att höja skadestånden, men frågan är om man kommer upp i belopp som faktiskt står i relation till det lidande som många utsatta fått gå igenom och hur man räknar ut de här beloppen.

Det andra folk hade åsikter om var fängelsestraffet på sex år som mannen dömdes till. Sex års fängelse för en synnerligen grov våldtäkt på ett barn. Sex års fängelse för att ha förstört en människas barndom och kanske även hela hennes liv. Sex år och ute efter fyra som det stod i många av kommentarerna också. Det är ett hån mot offret om inte annat. Varför har vi så låga straff för så grova brott och var kommer brottsofferperspektivet in? I Sverige har vi en kultur där vi gärna fokuserar på de kriminella, men glömmer offren. Man ska rehabilitera och göra åtgärdsprogram som ska få folk ur kriminaliteten, men vad ska man göra för att hjälpa deras offer? Allt handlar inte om gängkriminalitet utan det finns gott om kriminella som utsätter ”vanligt” folk för brott som kan skada dem både fysiskt och psykiskt för livet. Vilken hjälp får de brottsoffren och varför får inte de kosta samma summor som de kriminella?

Hur som helst så tror jag ändå att straffen behöver skärpas och skadestånden behöver höjas för att ge de brottsdrabbade upprättelse, men framför allt så måste fler kunna få sin sak prövad i domstol också.

Är du utsatt för brott, vittne eller anhörig. Hos oss får du kostnadsfria samtal och möjlighet till personliga möten. Ring oss på 011-10 29 89 eller maila på: boj.norrkoping@telia.com