Enligt en rapport från Brottsförebyggande Rådet för 2018 visar det sig att en av fyra unga kvinnor i åldrarna 16 till 24 år har blivit utsatta för våld i nära relation.

Skrämmande siffror, helst när man från BRÅ:s sida också tror att det finns ett stort mörkertal som gör den egentliga siffran betydligt högre än statistiken. Vi var tillsammans med polisen och KRIS ute i skolorna tidigare med ett projekt som vi kallar för TRUNK – Trygga Ungdomar i Norrköping. Det ligger för tillfället på is, men när man läser det här så förstår man vikten av att det kommer igång igen.

I det här projektet pratar vi om trygghet och i vår del från Brottsofferjouren tar vi också upp våld i nära relation. Anledningen till det är för att vi vet att det är vanligt förekommande, men vi vet också att de här ungdomarna har svårt att söka hjälp. Många har uttryckt att det är ett ”vuxenproblem”, men när vi pratat lite kring de exempel vi tar upp så brukar i de allra flesta fall någon eller några i grupperna ha någon kompis som de vet är utsatta. Det finns naturligtvis de som själva är utsatta i grupperna, men det är oftast inget de vill skylta med inför sina klasskamrater.

En uppfattning bland de unga när vi pratar om våld i relation är att det bara handlar om slag. Slag med knuten hand för annars räknas det inte, sa en ungdom en gång när vi pratade om våld i relation.

Ja men då skulle man ju kunna bli anmäld bara för att man knuffar någon när man skojar, sa en annan.

Vill man kan man ju dra det här till oändlighet, men jag tror att även de här personerna till sist förstod vad våld i nära relation innebär och det är inte att man skojar och knuffar varandra lite vänskapligt. Det många av de här ungdomarna inte tänker på är att hit räknas också det psykiska och sexuella våldet. Att inte få umgås med vem man vill, att bli kallad för fula namn, att få sin mobil kontrollerad, att inte få klä sig som man vill och mycket mer. När man ständigt får höra att man är oduglig, ful, dum i huvudet och så vidare tar det inte heller lång tid innan det blir ens sanning. Även det sexuella våldet är utspritt har det visat sig, främst efter det här besöken i skolorna då det är vanligt att en del ungdomar tar kontakt med oss. Det är vanligt att man ser på porr och sen förväntas man också ställa upp på liknande saker som det man just sett. Det man sett i olika porrfilmer blir det normala, vad man vill och vad man känner får en underliggande betydelse.

Många av de här ungdomarna jag möter mår förstås dåligt av det här, men samtidigt har de ofta ingen att anförtro sig åt. En del vittnar om hur deras försök till att anförtro sig till någon vuxen har viftats bort med att de är för unga för att ha sådana problem eller bara fått höra att de ska lämna personen som utsätter dem. Att lämna kan vara lättare sagt än gjort med tanke på att de här ungdomarna ofta går i samma skola eller umgås i samma kompisgäng. Rädslan för vad som kommer att hända om de lämnar är större än rädslan för att vara kvar i förhållandet. Det är lika jobbigt att ta sig ur ett sådant förhållande när man är ung som när man nått vuxen ålder och det behövs lika mycket stöttning för ungdomen som en vuxen. Det är viktigt att vi vuxna ser det här problemet eftersom de här ungdomarna kommer in i vuxenlivet med en förstörd självbild och självkänsla. Ett våldsamt förhållande kan med andra ord förstöra så mycket mer än nuet för dem. Det kan få effekter långt in i vuxenlivet. De förväntas också prestera i skolan och vem skulle orka det när man utsätts för psykiskt, fysiskt och sexuellt våld?

Det här är ett stort problem och främst är det unga tjejer som utsätts. Vi vuxna måste bli bättre på att våga fråga, våga bry oss och framför allt berätta för de yngre vad vi tycker är acceptabelt i ett förhållande. Har man inga referensramar att tillgå hur ska man då kunna veta vad som är okey eller inte? Som ung tjej kanske man till och med tror att det är ok att bli kontrollerad, att killen kritiserar en som ett sätt att visa kärlek och omtanke, att alla andra ställer upp på den typ av sex man sett i olika porrfilmer och så vidare. Det är jobbigt nog att vara ung, men att tacklas med de här problemen utöver gör det hela betydligt jobbigare. Så därför är min uppmaning till alla vuxna att våga börja prata med ungdomar om hur vi ser på förhållanden och vad vi tycker är ok eller inte. Våga också visa att vi bryr oss om de öppnar sig för oss och berättar om att de inte mår så bra i det förhållande de har. Det är inte bara att vifta bort, utan det är vårt ansvar att hjälpa dem i den situationen så de kan gå in i vuxenlivet med så mycket trygghet och självkänsla som möjligt.

Är du utsatt för brott, vittne eller anhörig? Hos oss får du kostnadsfritt stöd och möjlighet till personliga möten. Vi har också avtal med Norrköpings kommun för att hjälpa brottsdrabbade i kommunen.

Ring 011-10 28 89 eller maila: boj.norrkoping@telia.com