Jag möter många våldsutsatta i mitt arbete och ibland kan deras öden få mig att fundera en hel del över vad som händer med mänskligheten. Var finns kärleken till ens medmänniskor, empatin, önskan om att vilja göra gott för någon annan? Var finns samvetet för att ha sårat någon annan, för att ha tagit ifrån någon sin känsla av trygghet och medvetet, eller omedvetet kränkt någon?
Det finns en annan sorts våld som jag inte möter på arbetet, men som jag gång efter gång fått bevittna på fritiden. Den sista gången så sent som när jag var ute med hundarna på deras kvällspromenad igår kväll och det är djurmisshandel. En del människor skulle aldrig tillåtas ha djur!!!
Hur kommer det sig att det är sådan procedur att ta ifrån någon ett djur när människor runt omkring varnar för att det far illa? Hur kommer det sig att ägaren får fortsätta slå sitt djur, till och med offentligt, utan att myndigheterna griper in och tar det ifrån honom? För jag har verkligen, tillsammans med några andra, försökt få polisen och länsstyrelsen att uppmärksamma ett fall av grov misshandel av djur, men trots att vi alla var villiga att vittna och trots flera polisanmälningar och anmälningar till länsstyrelsen så har djuren fått stanna i ett hem där slag och sparkar förekommer flera gånger per dag.
Senast idag bevittnade jag hur en redan så strykrädda hund, som gång efter gång kastade sig i underläge och bara väntade på det oundvikliga slaget. Jag gjorde vad jag kunde, men det kommer inte hjälpa den hunden mer än där och då.
De här djuren som far illa och misshandlas av sina ägare kan inte själva föra sin talan och framför allt inte be om hjälp. Det krävs att de här frågorna tas på större allvar av rättssystemet och att de tillåts ta utrymme. Om de sedan också kommer till domstol så behöver man bli bättre på att se till djurens lidande, istället för att ta hänsyn till ägarnas personliga problem. Varför ska djuren lida för att ägarna mår dåligt?
Domstolarna behöver bli bättre på att skärpa straffen för djurplågeri och sluta ta hänsyn till ägarnas eventuella personliga kriser. Det är levande varelser, som kan känna smärta, hunger, törst, rädsla, skräck och alla andra känslor som även vi normalt kan uppleva. Vad som däremot skiljer oss från djuren är att många av oss har förmågan att berätta eller prata om sådant som gör oss ont. De här djuren har ingen annan än den som gör dem illa.
Mia
