Vi har startat upp ett projekt tillsammans med NÄPO Kusten här i Östra Östergötland som handlar om att försöka hitta metoder för att bättre kunna stötta vittnen.
Idag är vittnen en ganska så bortglömd grupp när det gäller att få stöd utifrån. Som målsägande ska du automatiskt få frågan om stöd vid anmälningstillfället och som gärningsman får du i de flesta fall stöd av en försvarsadvokat, men som vittne står man allt som oftast ensam.
Det här är ett problem som jag gått och grunnat på i över ett år nu och som jag då och då lyft med enstaka poliser. Jag har inte riktigt haft klart för mig hur det här stödet skulle kunna utformas, med tanke på att polisen har sin sekretess att tänka på, men så till sist föll polletten ner. Det enklaste är nästan alltid att föredra och så fick det bli.
Jag kontaktade polisen och berättade om min idé och blev riktigt glad när de tyckte om den. Därefter så började vi också utforma hur vi skulle jobba med de här vittnena. Allt är fortfarande på försöksstadiet, men med tiden kommer vi förhoppningsvis att få allt att rulla på.
Vi bestämde oss för att börja jobba med ungdomar som ska vittna, samt deras föräldrar. Tanken är att de ska känna sig trygga inför en eventuellt kommande rättegång, men även att de ska ha någon att prata med om det som hänt och vilka känslor det kan ha väckt.
Idag är det vanligt att många känner obehag inför att vittna, gammal som ung, vilket kan påverka vår rättssäkerhet som ju bygger mycket på just vittnesmål. Genom att finnas med under hela processen kanske en del av det här obehaget släpper och man istället törs berätta om det man upplevt.
Jag hoppas mycket på det här projektet och jag hoppas verkligen att det ska göra skillnad för de vittnen vi kommer att träffa med tiden.
Mia
