I Danmark har regeringen lagt ett lagförslag om att dömda föräldrar ska förlora rätten att umgås med sina barn. Bra eller dåligt? Inget är väl svart eller vitt, men jag ser det som ett lagförslag som utgår från barnperspektivet istället för att ställa sig bakom föräldrarnas rättigheter.
I Sverige finns det dömda gärningspersoner som sitter av långa fängelsestraff för att de mördat den andra föräldern. Trots det så har de kvar vårdnaden om barnen. Har man gått så långt så man mördat sina barns mamma eller pappa så kan man väl inte vara lämplig vårdnadshavare? I Danmark kan istället den som dömts för grova brott förlora vårdaden om sina barn, för alltid, förutsatt att den andra föräldern ansöker om ensam vårdnad.
Lagförslaget har väckt en hel del reaktioner, både positiva och negativa. En som ställer sig positiv till förslaget är Kati Falk, psykolog i Lund. Hon menar att om man är dömd för grova våldsbrott så kan man ha problem att tygla sin ilska och frustration. Då finns det också risk för att det går ut över barnen.
En antagelse inte helt tagen från luften skulle jag tro, samtidigt som jag förundras över varför inte lagstiftningen i Sverige är vänd åt andra hållet. Om jag blir dömd för ett grovt våldsbrott så är det väl min uppgift som förälder att visa att jag kan tygla mitt humör och ta hand om mina barn. Idag utgår man istället från att föräldern har rätt till umgänge och visst görs det vissa kontroller, men är de verkligen tillräckliga. Bevisbördan borde därför ligga på att personen inte är skadlig för barnet.
Det är inte länge sedan jag skrev ett blogginlägg om barn som upplever våld och det finns fortfarande att läsa på vår hemsida www.bojost.se. I mitt arbete så träffar jag på dessa barn och framför allt deras mammor och jag har med egna ögon sett vilka konsekvenser det kan ge. En del blir stökiga i skolan och har svårt att lära, andra drar sig undan och har svårt att få vänner. En del kissar i sängen, andra klagar på huvudvärk och ont i magen. Symptomen och reaktionerna är många, men allt för ofta så missar vuxenvärlden den riktiga anledningen till de här besvären. Ofta får barnen själva stämpeln som jobbiga och ibland får de också diagnoser som ADHD fast det egentligen handlar om något helt annat. Våld i hemmet är svårt att upptäcka och att begära att ett barn ska ”skvallra” om vad som pågår hemma och vad de tvingas bevittna är mycket begärt. De här barnen far illa och mår dåligt. Ska vi då verkligen tvinga dem att träffa den våldsamma föräldern själva i de fall man brutit upp förhållandet eller äktenskapet? Jag tycker att Sverige borde följa Danmarks exempel och sätta barnens bästa och säkerhet i centrum. Därmed inte sagt att alla föräldrar som dömts till grova våldsbrott är aggressiva och våldsamma mot sina barn, men då är det väl på sin plats att bevisa det istället?
Är du utsatt för brott, vittne eller anhörig? Hos oss får du kostnadsfritt stöd, information och möjlighet till personliga möten. Ring oss på 011-10 28 89 eller maila: boj.norrkoping@telia.com