Antalet könsstympade kvinnor ökar

Antalet könsstympade kvinnor ökar kraftigt och är förmodligen mångdubbelt fler än vad man tidigare befarat. Det skriver Sveriges Television på sin hemsida.

Att bli könsstympad innebär att man fått sitt underliv sönderskuret och det finns olika sätt att könsstympa flickor. Samtliga har de gemensamt att de utsätts för ett fruktansvärt trauma under ingreppet, som sker utan bedövning och i vaket tillstånd. De löper också en stor risk att dö av infektioner som uppstår i samband med själva ingreppet, samt att de även fortsatt i livet kan få enorma komplikationer i samband med att de ska kissa, ha mens, ha samlag, föda barn med mera. Man brukar dela in könsstympningen i fyra olika kategorier.

Typ 1: Förhuden på klitoris skärs bort. Ibland skärs även klitoris, eller delar av klitoris, bort.

Typ 2: Hela klitoris skärs bort, tillsammans med hela eller delar av de inre blygdläpparna.

Typ 3: Alla yttre delar av könsorganet, det vill säga klitoris samt inre och yttre blygdläppar skärs bort. Därefter sys det som är kvar av de yttre blygdläpparna ihop så att slidöppningen täcks för. En liten glipa lämnas kvar för att urin och mensblod ska kunna sippra ut. Kallas även infibulation.

Typ 4: Andra skadliga ingrepp som t ex prickning, snittning, skrapning eller att man bränner klitoris och omgivande vävnad.

Man tror att 140 miljoner kvinnor lever könsstympade idag, men det är svårt att veta eftersom det är ett så pass tabubelagt ämne att de flesta kvinnor som är könsstympade inte vill prata om det. Könsstympning har inte med religion att göra utan det är en ren kulturell sed som förekommer både bland kristna och muslimer. Enligt svensk lag så är det förbjudet att könsstympa flickor och även om man för flickan utomlands för att utföra ingreppet där så kan man lagföras i Sverige. Ett brott som kan ge fyra års fängelse. Har könsstympningen medfört livsfara, allvarlig sjukdom eller varit synnerligen hänsynslös så betraktas den dessutom som grov och kan ge mellan två och tio års fängelse.

Tidigare trodde man att det fanns omkring 38 000 könsstympade kvinnor i Sverige, men nu inser man att den siffran var en underskattning. Stora utbildningssatsningar behöver göras för att nå de kvinnor som redan utsatts, men även för att berätta för föräldrarna till barn som riskerar att utsättas för det här brutala övergreppet att det är förbjudet. Förskolorna spelar en viktig roll där eftersom de flesta flickor könsstympas redan i förskoleåldern. Vi har inte många domar mot könsstympning och det kan naturligtvis ha fler orsaker, men en av de vanligaste är nog ändå den att ämnet är tabu och då är det svårt att få kvinnorna själva att prata om det eller få andra att vittna. Det är också sin egen familj man ska vittna mot, vilket i sin tur inte är så lätt heller.

Sverige har hur som helst tusentals kvinnor som är könsstympande och lever med detta lidande. Vi har också barn som riskerar att bli stympade för livet om vi inte sätter ner foten och gör något för dessa. Jag har under mina år här på Brottsofferjouren träffat på ett antal kvinnor, unga och äldre, som berättat om hur det är att leva ett liv med sitt underliv förstört på grund av att de könsstympats som barn. De berättar om hur de undviker att dricka eftersom det är jobbigt att kissa. De berättar om hur de våndas inför mensen eftersom blodet inte har möjlighet att rinna ut utan kan samlas i stora levrade klumpar i magen. De har berättat om när de ska ha samlag och vilken smärta de upplevt då. De berättar också om den skräck de upplevde vid själva tillfället för könsstympningen och allt vad det fört med sig i livet. Vi kan inte låta detta fortgå. De kvinnor som redan utsatts måste få veta att det finns hjälp att få och vi måste också jobba aktivt för att inga fler barn faller offer för detta.